Berättat för barnen om flytten

När vi stigit upp idag sa jag till barnen att jag skulle berätta en sak.
Vi satte oss vid köksbordet och jag tog fram broschyren med den nya lägenheten. Vi tittade i den och jag frågade vad dom tyckte. De tyckte det var jättefint. Jag frågade om dom skulle vilja bo där.
- Ja, svarade båda två.
Tillslut sa jag lite försiktigt att vi faktiskt skulle flytta dit.
...ojojoj... Casper bröt ihop fullständigt. Vilket jag var beredd på då jag vet att han är så känslig för allt nytt.
Men jag hämtade upp det ganska snabbt, med att berätta mer och mer.
Att vi bott på hovsaga när de var små. Visade vilket som ska bli hans rum, att vi skulle måla eller tapetsera om hans rum, att han få ta med sig alla sina leksaker, att han ska få ny säng, att de kommer träffa många nya kompisar m.m.
Clara tröstade honom oxå och sa att det kommer bli jätteskoj och att det kommer bli roligt att träffa nya kompisar. Och att dom sen kommer få det så roligt när dom börjar skolan där.
Hon satt och klappade och tröstade honom så ömt och fint. Älskar!

Och vet ni vad? Vi kommer ju bo nära Martina så då kommer vi ju träffa Martina ofta och leka tillsammans på alla olika lekplatser runtomkring.
Det tyckte dom skulle bli skoj.
Det kom många frågor om vad vi skulle ta med oss. Ska vi ha med den lampan i köket? Ska vi ha med brödrosten? Ska vi ta med oss all mat? Ska vi ha med gräsklipparen? Ja, det ska vi ju *hihi*

Sen blev det lite bättre... i några minuter tills Casper kom på att vi inte kommer bo så nära mormor och morfar. Då bröt han ihop igen och sa:
- Jag kommer sakna mormor, morfar och Emma!!!
- Men lilla gubben. De kommer ju att komma och hälsa på ofta och vi kommer att hälsa på dom ofta oxå.  Och ni kommer få sova över hos dom oxå.
Och Emma kommer nog att vara och sova hos oss många gånger.
- Men det är ju såååå lååååångt till mormor och morfar då!!!
- Nä, älskling det är det inte. Det tar ju inte alls lång tid att åka till dom. Det är ju precis som när vi åker in till stan och handlar. Det tar ju inte alls lång tid ju.
- Näää, det gör det ju inte, sa han lite eftertänksamt.

Sen blev det hela lite mer spännande ju mer jag berättade. Och han tycker i skrivandets stund att det ska bli roligt.
Så nu är det förhoppningsvis lugnt och vi kommer att ta allt succesivt så dom, speciellt Casper hinner smälta det. För det lär tyvärr nog komma fler tårar angående detta.
De kommer att få vara med och hjälpa till att rensa ut och packa sen när det är dags för det.

Jag kommer ägna dagen åt att rensa lite överallt. Lika bra att börja rensa när man har tid.
Senare i eftermiddag ska jag och Andreas träffa mäklaren och skriva avtal. Spännande!