Jag förstår nu...

...varför läkaren insisterade på sjukskrivning. Inte trodde jag att det skulle vara såhär inte. Det gör ont, är svullet och blått och att göra något med högerhanden är nästintill omöjligt. Så "I stand corrected" helt enkelt!

Att köra till dagis funkar, jag kunde köra på 1:an och 2:ans växel den lilla biten. Syrran fick agera chaufför och bärhjälp in till stan på förmiddagen då jag lämnade papper på jobbet och handlade lite.
Väl hemma igen satte jag mig framför tv:n tills det var dags att hämta barnen på dagis.
Nu är det lite lugn och ro för dom som gäller då de redan nu är trötta. Och tröttare lär dom bli då det om två timmar är dags för Bamsegympan.

Det blåa på handen syns inte men svullnaden syns ju iallafall.

Igår blev Andreas lite sur på mig då jag skrivit inlägget igår. Jag hade precis innan sagt till honom att det var bra med handen och att jag inte hade speciellt ont.
Anledningen till detta är ju enkel. Jag vet hur han är och hur han ska passa upp på mig när jag har ont. Därför säger jag alltid att det är bra. Bara för att slippa bli uppassad. Därför blev han sur när han läste inlägget och började passa upp på mig. Fick inte ens resa mig upp från soffan igårkväll, inte hämta mina glasögon, hämta dricka eller någonting. Och då blev jag lite irriterad... för det var ju precis det jag inte ville. Det är ju inte så att jag går på händerna när jag ska hämta nått liksom. *hihi*

Men idag då... nä då har han inte ens ringt och frågat hur det är eller hur det gått... jaha... *fniss, fniss*
Man är aldrig nöjd eller hur?