[Sjuk busunge]

Trodde att jag skulle kunna jobba imorgon då Clara varit som vanligt d.v.s. den busunge som hon är hela förmidagen. Hade ingen vidare feber igårkväll och var då pigg och hon hade ingen feber i morse heller. Men i eftermiddags kom febern igen. Hon är inte alls påverkad utan jag tog mest febern för att kolla, men den visade då 38,2.
Medan Casper varit på dagis mellan 9-14 så har Clara och jag spelat spel och lekt kurragömma så som sagt så har hon inte alls påverad utan hur pigg, glad och busig som helst.
Men det var iallafall bara att ringa jobbet och säga att man får vara hemma imorgon oxå.
Casper får vara på dagis mellan 9-14 imorgon oxå. Det var han glad för då dom varit lediga i nästan en vecka och han blir väldigt rastlös här hemma. Han ville knappt med hem idag utan ville leka med sina kompisar heeeeela dagen.

Trots att Casper varit på dagis och lekt av sig lite så har han farit runt överallt och har ingen ro i kroppen alls. Men nu i skrivandets stund så har jag lyckats få dom att sitta stilla i soffan med "Lotta på bråkmakargatan".
Och Claras feber har i skrivandets stund gått upp till 38,7, men hon är fortfarande inte vidare påverkad av det. Lustigt... Men barn är ju barn... Och sen är hon väl lite som jag kanske. Jag kan ha nästan 39 graders feber utan att bli vidare påverkad. Medan min pappa kan ha 38 grader och kan knappt stå upp. Så det är ju så olika från person till person.
Men det skulle nu inte förvåna mig om jag fick feber och blev sängliggandes. Det kan ju ha ändrats med åren då jag inte haft nån vidare feber på flera, flera år. Kan inte minnas att jag legat och varit sjuk under tiden barnen har funnits och inte under graviditeten heller. En magsjuka vet jag att jag hade i början av graviditeten, men jag kommer ihåg att den var väldigt mild och inget jag räknar med. Så det måste iallafall säkert vara minst 5 år sen eller nått.
Förkylningar har jag ju haft och några temphöjningar kanske, men inget värre än så. Även om jag dock tycker att förkylning är det värsta jag kan ha (fullkomligt hatar att vara förkyld).
Är precis som att kroppen vet att jag inte hinner med att vara sjuk för vardagen med barnen måste ju funka. Men den säger säkert till när den inte orkar mera... men det kan väl vänta några år till tycker jag...hihi

Kram Tess