Vinst!!!

Plötsligt händer det!

Igår fick jag ett mail från Postkodlotteriet om att jag faktiskt vunnit! Hela 150:- kommer jag få in på kontot nästa månad. Så det är iallafall en månad gratis kan man säga. Det är ju alltid något...

Tömd

Ja, då var man påväg hem från Landskrona/Helsingborg.
Precis som jag redan visste så hade jag ju lite vätska i magen. Så de tog fram en äcklig spruta och tömde mig på lite vätska och blod. Kändes som tur var inget, men det såg desto äckligare ut. Fy-fasen!. Kroppen tar ju hand om det själv tillslut om det skulle bli mer vätska, men det hoppas jag inte. Skulle jag få mer vätska så ska jag testa daggkåpe-te som en bloggläsare tipsade om.
Annars såg magen bra ut och läkningen går som det ska. Fick även en storlek mindre i gördeln. Så nu kan jag knappt andas igen. Men man vänjer ju sig när det gäller det oxå...

Efter återbesöket i Landskrona stannade vi till i Helsingborg och åt lite. Sedan fick vi för oss att åka över till Helsingör då barnen aldrig har åkt färja. Så det var ett gyllene tillfälle att passa på. Vi tog bilen över och de tyckte det var spännande. Så vi körde lite på fina och mysiga Strandvejen innan vi sen gick lite på stan i Helsingör. Fikade lite och kollade i några affärer.
Tog sen båten tillbaka och nu är vi alltså påväg hem.

Kram Tess

Vätska i magen

Dagen idag har varit någorlunda lugn.
Andreas kom hem lagom till lunch och vi tog det sen lite lugnt (vilket för min del innebar tvätt och annat).
På eftermiddagen åkte jag och mormor iväg för att plocka lite svamp. Det hade varit nån där innan och plockat en massa och lämnade i stort sett ingenting till oss. Vi hittade bara lite, lite. Och de hade jag, barnen och Andreas till kvällsmat. Jag åt det mesta då barnen inte åt det. Men det var ju jag glad för då jag älskar svamp!

En sak som jag märkte ikväll när jag duschade var att jag troligtvis har fått lite vätska i magen. Så typiskt. Jag som tyckte läkandet gick så bra. Men ack så fel.
Jag har idag tyckt att det inte kännts riktigt som vanligt i såret, då det har stramat en del. Alltså har magen varit lite svullen.
Anledningen till att man kan få vätska i magen är att man kanske gör lite för mycket och gör plötsliga rörelser. Det kan oxå bero på att gördeln inte sitter så hårt.
Jag har gördeln så hårt jag kan, gå inte att få den hårdare, men visst har den säkert töjts ut lite, då jag inte nu varit lika svullen som jag varit i början. Jag får säkert en storlek mindre i gördeln imorgon på återbesöket.
Sen vet jag ju att jag inte varit så stilla som jag borde vara. De senaste dagarna har man ju gjort mycket mer än man borde. Men barnen ska ju tas hand om så vad gör man...hihi
Som tur är ska jag ju på återbesök imorgon så jag får se vad dom säger.

Kram Tess

Utskriven

Uppdatering: Sjukhus

Röntgen och alla andra tester visade inget. Det var som tur var ingen propp i lungan heller. Så pappa är nu utskriven från sjukhuset och påväg hem. Skönt!

Kram Tess

Sjukhus

Vid 14:30-tiden igår ringde min syster (som satt på bussen påväg till sin pojkvän) och frågade om jag visste var vår mamma var.
-Näää...
Pappas jobbarkompis (som dom känner väl) hade ringt Emma och sagt att han inte fått tag på mamma och att det var viktigt och inget mer.
Så jag sa till Andreas att jag hoppades inget hade hänt med pappa.
Vid 15-tiden ringde han sedan hem till mig och Andreas pratade med honom. Han sa att pappa hade ramlat ihop på jobbet, så han hade fått ringa ambulans. Han var pigg men han hade självklart fått åka in till sjukhuset. Han fick fortfarande inte tag på mamma.
Så jag åkte hem till mina föräldrar för att försöka få reda på var mamma var. Efter ett tag kom hon iallafall hem och jag berättade vad som hänt.
Så vi åkte tillsammas in till akuten.
Pappa hade när han klippte gräs på jobbet, kännt sig lite yr och började se konstigt. Så han kommer ihåg att han släppte trimmern och sen kom han inte ihåg mer förrän han satt upp på en stol.
Han hade stått upp på en slänt och när han tuppat av så hade han rullat nerför slänten. Hans jobbarkompis såg det inte utan när han vänder sig om så ligger pappa bara där i gräset helt avtupppad och okontaktbar. Så han hade ju ringt ambulans. Pappa hade varit borta i 5-6 minuter och hade vaknat strax innan ambulansen kom.
Pappa mådde bra när jag och mamma kom, lite svårt med andningen ibland bara och ännu mer ont i axeln än vad han haft innan. Dom testerna läkarna hade tagit visade inget. Men läkaren tyckte att han lät lite lustigt vid lungorna och misstänkte en ev. propp i lungan. Så han fick stanna kvar över natten då dom sen skulle ta skiktröntgen (som togs sent igår och inte heller visade nått) och lite så.
Så vi får se vad som händer idag och om dom ska göra fler tester.
Läskigt.

Tidigt imorse åkte Andreas iväg till den där lastbilsmässan och jag och barnen är själva. Vi har tagit det lugnt och tittat lite på tv. Får se vad som hittas på under dagen.
Ikväll efter barnen lagt sig ska jag iallafall äta lite gurka och dip och kolla på film i all min ensamhet.

Kram Tess

Lycka (för en liten stund) är...

...att bli anmälda till Bamsegympa!!!

Jag berättade för barnen att jag anmält dom till nån Bamsegympa som snart ska börja här i Åryd. Tyckte det lät som nått barnen skulle tycka vara kul så jag anmälde dom till detta.
När jag berättade det för dom så hoppade och studsade dom runt en stund innan dom frågade idag?
- Nä inte idag, den börjar inte förrän nästa tisdag. Men jag har ju anmält er till det så att ni kan börja sen. Men det är 1½ vecka till.
- Näää, jag vill att det ska va idag! (svagt utbrott)

Kram Tess

Snart gräsänka

Efter att jag lämnat barnen på dagis idag hämtade jag upp min syster för att åka och handla lite. Jag behöver ju lite hjälp med det då jag inte kan bära så tungt ännu.
Vi passade även på att åka ner till stan. Där blev man genast lite fattigare då det handlades lite kläder. Inte nått till mig faktiskt, utan bara till barnen. De behöver lite nya kläder då dom växt ur mycket och höstkläder saknas i garderoben. Så till Clara hittade jag hela 5 par leggings (hon älskar leggings!), en tröj/klänning, höstmössa och vantar. Till Casper blev det två par tuffa byxor, en tröja och en höst "mösskeps". De blev nöjda över alltihop.
Dom fick även en varsin tröja av Emma som en försenad födelsedagspresent.

Idag har det kännts bra med gördeln. Den har inte skavt nått alls idag, så idag har jag i stort sett gått som en normal människa.
Duschningen kanske inte är så rolig att höra om, men den funkar bra den med. Nu klarar jag mig helt själv. I början fick Andreas duscha mig medan jag höll i väggen som stöd. Sen fick han sitta i badrummet som stöd fall i fall och nu behöver jag inte hans hjälp alls. Jag har mer kraft nu och klarar av att gå i stort sett normalt utan gördel. Men man får nästan skynda på lite. Är jag utan gördeln för länge så börjar det kännas lustigt och jag blir lite blek i ansiktet. Så det är en snabbdusch och sen lite vilande på soffan varje kväll som gäller.
Nu tar det alltså inte längre 1½ timme utan snarare 10 min.
Men jag behöver ju fortfarande hjälp med att ta på den där saken runt magen. Den ska ju sitta så hårt så man knappt kan andas och få på den själv har jag ännu inte försökt.

På måndag ska jag på återbesök i Landskrona. Dom ska i stort sett bara ta bort tejpen, kolla så det läker och kolla så det inte är nån vätska i magen. Men jag tycker det ser bra ut och nån vätska i magen känner jag ju själv att jag inte har.
Andreas är ledig fredag-måndag så han kommer att köra mig till Landskrona på måndag. Barnen måste troligtvis följa med då det saknas barnvakt. Inte så kul för dom att sitta 4 timmar i en bil, men dom får stå ut med det...hihi

Igår fick jag reda på att Andreas inte kommer att vara hemma i helgen. På lördag åker han till nån lastbilsmässa och ska stanna till söndagen. Jag måste säga att jag inte är superglad över detta. Inte för att vara självisk, men just nu så hade jag behövt honom hemma. Speciellt när jag själv inte är så himla pigg, alert, rörlig och när man inte kan bära så tungt. Men men, allt går ju bara man vill. Får ta och planera så det blir en riktigt mysdag med barnen.

Kram Tess

Vila behövs

Dessa dagarna har gått bra. Självklart lite ont, jobbigt och frustrerande.
* Smärtan har blivit bättre och det enda som nu känns är att det känns ansträngande i såret vid olika rörelser.
* Och sen skaver det lite oxå. Vi har testat lite olika saker för att det inte ska skava så mycket och änsålänge inte kommit fram till det ultimata. Men det kommer vi väl på snart.
* Även om det är lite stelt av gördeln och att den skaver lite så vill jag inte vara utan den. Det märker man när man ska duschar och är utan den. Man har ingen vidare kraft och det märks att magen behöver det stödet. Det är lite läskigt att vara utan den just nu.
* Smärtstillande tar jag inte längre. Skulle behöva det ibland, men att stoppa i sig en massa ganska onödiga tabletter för lite ont vill jag inte. "Vill man vara fin får man lida pin" heter det ju.
* Jag går i stort sett som vanligt nu, bara lite saktare ochkanske lite stelare.
* Bärandet är lite jobbigt. Kan inte bära så tungt förrän det känns i såret och då är det bara att lägga ner det. Inte ens hälla av en gryta med pasta går. Men det börjar bli bättre dock.
* Att böja sig ner och plocka upp saker från golvet är inte det lättaste. Man får böja sig ner med benen och med ryggen rak. Men jag har blivit lite av en expert på att plocka upp saker med tårna däremot!

I lördags hade Casper feber hela dagen, men det var tydligen nån endagarsfeber då han sen på natten till söndagen var feberfri.
Då vi skulle på kalas på söndagen så ringde vi och berättade att Casper hade haft feber, men att han var feberfri iallafall nu. Så det gick bra att Casper kunde följa med.
Jag blev svimfärdig bara en liten stund innan vi skulle åka, så jag var inte så säker på att jag skulle kunna följa med. Men efter att lagt mig ner en stund så bestämnde jag fick för att följa med ändå.
Så vi åkte till barnens kusin Stina som fyllde 7 år. Allt gick bra. Barnen lekte jättebra och jag mådde helt okej. Så det var tur att både Casper och jag kunde följa med.

Barnen har varit helt fantastiska efter operationen. Det kan inte vara lätt att ha en mamma som är nyopererad och att inte få min fulla uppmärksamhet. Det är självklart frstrerande för mig att inte kunna gosa med dom som vanligt, böja sig ner och pussa och krama dom (dom fick i början ställa sig på en stol, trappan eller på soffan om dom ville ha en puss eller kram) eller bära dom när det behövs.
Andreas har även jobbat en del med företaget förra veckan när han egentligen hade semester så det blev mest att jag satt med barnen och förskte underhålla dom så gott det gick. Min syster kom en av dagarna och höll mig och barnen sällskap.
Sen blev det ju självklart att man gjorde mer än man brukar då tvätthögen växer, saker ligger överallt  på golvet så man stiger och snubblar på dom och maten ska lagas. Men det visade sig att kroppen sa ifrån. Jag blev flera gånger illamående, helt kallsvettig, blek i ansiktet och svimfärdig. Detta kom alltid efter att jag fixat och gjort något. Så jag fick lägga mig ner och ta det lugnt en stund.
Nu har jag lärt mig att ta det lugnt på dagarna. Men det är för att barnen nu börjat på dagis igen. Började igår och jag lämnar dom 9-14 måndag-torsdag denna veckan och 9-14 tisdag-fredag nästa vecka. Det är skönt att kunna komma hem och vila lite vilket jag verkligen behöver just nu. Så jag har inget för mig alls utan ska bara ta hand om mig själv.
Nån som vill komma på besök?


Kram Tess

Simmerskan

Dagarna här hemma har gått bra, bara lite sakta tycker jag. Man rör ju inte sig riktigt som vanligt precis. Men nu kan jag gå i stort sett som vanligt. Man ser knappt nån skillnad om man inte vet om det. Jag har bara svårt att böja mig och sitta ordentligt i soffan och sängen. Inte för att jag har ont av det utan för att gördeln sitter så hårt så det är ju lite svårt bara.
Smärta har jag knappt nån. Känns bara lite i såret vid vissa rörelser. Så jag hoppas att det blir bättre och bättre för varje dag som går.

Idag har min syster umgåtts med oss hela eftermiddagen och ska så även göra ikväll. Vi var inne och handlade lite och sen har vi bara tagit det lugnt här hemma.
Ikväll blir det film "Flickan från ovan" och kycklingwraps.

Tänkte jag skulle visa en liten film på Clara. Det är från Öland där hon simmar riktigt duktigt. Hon är så otroligt duktig min älskade lilla gumma!






Kram Tess

Svimmat

Kanske skrev lite för tidigt att jag mådde bra, då jag igårkväll inte alls var bra.
Allt var bra fram tills jag skulle duscha. När barnen lagt sig vid 20-tiden så skulle Andreas hjälpa mig lite fall i fall. Tur det. När jag tog av gördeln så släppte allt trycket på magen och jag började må illa och kände mig svimfärdig. Det var ju inte så smart av mig att stå upp och göra det heller, men jag tänkte väl inte att det skulle bli en sån stor "chock" när trycket på magen släppte. Hjälpte ju inte heller av att jag såg magen där det då är blåmärken och lite gammalt blod. Jag och blod är ju inte direkt vänner, då jag mår illa och magen vänder sig ut och in bara jag ser att Andreas får näsblod eller nånting. Fick iallafall sätta mig ner och öppna fönstret. Sen kändes det okej och jag satte på duschen, men kände med en gång att det inte kändes bra och jag var tvungen att lägga mig. Med hjälp av Andreas så höll jag mig om hans hals och vi gick mot vardagsrummet. Precis vid vardagsrumsöppningen sa jag "jag svimmar snart", vilket jag tydligen gjorde och vaknade sedan på vardagsrumsgolvet av att Andreas står över mig och frågar om jag är med. Tur att Andreas var där och höll i mig hela tiden så jag inte fallit handlöst ner och slagit mig. Han hade försiktigt lagt ner mig på golvet. Så där på golvet låg jag en stund, med filt på mig och en kall och våt handduk på pannan tills jag kände mig tillräckligt bra för att lägga mig i soffan. Där fick jag oxå ligga en bra stund innan jag äntligen kunde gå in i duschen. Det fick bli med Andreas hjälp då jag inte vågade duscha själv. Det gick iallfall bra. Det tog alltså över 1½ timme för mig att duscha de 3 minuter jag orkade. Sen låg jag i soffan resten av kvällen och vi tittade på filmen "Snabba Cash" som Andreas och Casper hade hyrt tidigare på dagen.

Jag tycker ju inte om att be om hjälp och tycker det är väldigt genant men vad gör man. Andreas tycker jag är löjlig som känner så, men det är inte så lätt att bara ta emot hjälp även om det är av den man man varit tillsammans med i 9½ år. Särskilt inte i ett så känsligt läge som man är i just nu. Jag är van vid att klara mig själv och har svårt för att visa när jag har ont o.s.v.
Jag har bara svimmat en gång innan och då var jag typ 7-9 år gammal tror jag och jag kommer ihåg det så väl. Jag var sjuk och skulle gå uppför trappan i vårat hus, när det på 3:e trappsteget svartnade för ögonen och jag skrek på mamma i panik. Jag gick ner och vet att jag sen vaknade i hallen av att mamma då stod  över mig.

Idag mår jag bra, trycket på magen känns ju hela tiden och man är trött i ryggen. I dag ska jag nog tillbringa lite mer tid på soffan än vad jag gjorde igår. Jag är ju så rastlös och går gärna fram och tillbaka bara för att kolla läget lite.

Senare i eftermiddag/kvällen ska barnen iväg med mormor, Emma och Jonathan på cirkus. Det ser dom fram emot.

Kram Tess

Hemma

Ja, igår kom man hem från operationen. Operationen gick bra och även om man känner sig lite lustig så mår jag bra.
Jag kom till kliniken 12:30 och fick därefter lite mer info, visades till mitt rum med havsutsikt, fick duscha, fick lugnande och fick vila lite innan det var dags. Vid 15:45 var det dags och efter doktorn ritat på magen och narkosläkaren gett mig drogerna så somnade jag snabbt. Vaknade sen på rummet där jag hade svårt att hålla ögonen öppna så jag sov från och till hela kvällen. Fick lite paj, som jag bara kunde ta ett par gafflar av då man inte hade nån aptit precis. Framåt 23-tiden var jag pigg och var uppe och gick och satt lite på balkongen och en smörgås som jag fick. Kunde dock bara ta några bett av den oxå.
Natten var den längsta i hela mitt liv kändes det som. Jag var ju som sagt ganska pigg efter att sovit hela kvällen. Sov kanske sammanlagt 1 timme och emellan de 5 minuter jag sov i taget så var jag uppe och gick och tittade på tv lite då och då. Hade ju en gördel på mig som gjorde att man har lite svårt att andas då den måste sitta så hårt.
På morgonen så fick jag iallafall av mig den där gördeln och fick en ny som gjorde det lite lättare att andas. Jag kunde då se min mage och... vilken skillnad! En sköterska läste i papprerna där det stod att dom hade tagit bort hela 1,2kg av överflödig hud. Wow!
Doktorn och sköterskorna var helt underbart gulliga och gjorde det hela mycket lättare.
Nu har jag självklart en massa blåmärken på hela magen och är lite svullen, men det är inget jag känner av. Jag mår iallafall bra under omständigheterna. Jag förväntade mig nog lite mer smärta, men visst jag tar ju tabletter var 6:e timme så hade jag inte gjort det så hade det nog kännts mer. Men jag tycker nog att jag hade mer ont vid kjejsarsnittet med barnen än jag har nu. Det värsta nu är att det är lite omständigt att röra sig och att man har nån blandad känsla i magen. Känns som nån lustig blandning av illamående, trötthet, nervositet och att vara hungrig. Illamående efter narkos och alla tabletter man måste stoppa i sig. Trött efter narkosen. Nervositeten då man oroar sig för hur läkningsprocessen ska gå, så att allt går bra och läker som det ska utan några komplikationer. Hungrig är ju inte så konstigt att man är, då man inte har nån vidare aptit utan försäker få i sig iallafall lite yoggi lite då och då.

Så nu går jag här hemma och känner mig som en 80-årig gumma med kutrygg. Jag tycker nog att jag kan gå lite mer upprätt, nästan som vanligt, men det får man inte göra den första veckan. Utan man måste gå såhär för att man inte ska sträcka ut och belasta såret alltför mycket.
Natten till idag gick ganska bra. Sov fram till 03:30 och sen gick jag upp lite då och då för att det inte skulle bli så jobbigt att ligga ner. Men vid 5:30 gick jag ner och tittade lite på tv en timme.
Trött är jag, men det är ju inte så lustigt.
Ikväll får jag duscha, vilket jag gör efter barnen lagt sig. Så de slipper se alla mina blåmärken. Det enda dom vet är att mamma varit hos doktorn, att jag nu har denna gördel, ont i magen och att dom ska vara försiktiga när dom är vid mig. De har inte frågat mer och dom är väldigt försiktiga med mig. Speciellt Clara som klappar mig, kramar mig, säger att hon älskar mig mest av allt i hela världen, ritar teckningar till mig och hon hjälper mig och hämtar saker. Casper är lite mer klumpig och tänker inte riktigt när han hoppar och har sig, men han är väldigt förstående.
Om 2 veckor ska jag på återbesök. Vet inte hur jag ska ta mig dit riktigt då Andreas jobbar och min mamma jobbar oxå. Vet inte om jag har lust att köra själv den långa biten. Men på nått sätt så får det väl fixa sig.

Som sagt så mår jag bra, bara lite trött och lite lustig. Men jag känner mig redan bättre än igår och det dröjer nog inte länge förrän jag känner mig i stort sett som vanligt igen.

Kram Tess

Vinnare

En liten "rolig" sak som jag glömde om att skriva igår.

Jo, Öland i en vecka och Ölands djurpark i 3 dagar...
När vi kom hem så var det ett brev från tidningen Magazinet adresserat till Casper. Ni vet den där tidningen som kommer en gång i veckan med posten. För över en månad sen skickade jag in 2 kort (ett i Claras namn och ett i Caspers) i en tävling där man kunde vinna biljetter till Ölands djurpark...
Så två entrébiljetter till Ölands djurpark hade Casper vunnit. Så jäkla irriterande.
Det hade kommit i fredags så det hade ju inte hjälpt oss. Hade det kommit tidigare så hade ju min mamma kunnat skicka det till Andreas farmor som bor på Öland och dom hade kunnats hämtas upp där.
Tävlingen var ju slut för över en månad sen så man tycker att dom kunde varit lite snabbare på att skicka biljetterna till dom som vann. Det är väl inte så många som har semester såhär sent. Men det är väl lite taktik bakom kanske? Det gäller ju bara under 2010
Hur som helst så har vi inga planer på att åka dit igen detta året så jag ska ge biljetterna till Tony, Anna och Jonathan så dom utnyttjas.

Sen har jag och barnen även vunnit 2 biljetter till Cirkus Maximum som barnen, mormor, Emma och Jonathan ska gå på. Min syster har oxå vunnit en biljett så 3 biljetter sammanlagt. Bra va?...hihi
Så dom biljetterna utnyttjas självklart oxå.

Kram Tess

Nu kom det...

Nu...... nu börjar jag bli nervös!
Känns så verkligt nu när jag börjat ta min antibiotika och kollar allt så jag inte missat nått. Packning, förberedelser och sådär...
Kommer inte kunna sova mycket inatt tror jag.

Puhhh...

Godnatt!

Kram Tess

Öland och op-time

Som ni vet så har veckan spenderats i Öland. Det har varit en helt underbar vecka med fint väder och nöjda och glada barn.
Detta var vår vecka:
Söndag: Lådbilslandet
Måndag: Ölands djurpark (djuren och karuseller)
Tisdag: Ölands djurpark (lite djur, bad och karuseller)
Onsdag: Ikea och besök på Kalmar slott
Torsdag: Besökte Långe Jan och badade i havet hela eftermiddagen
Fredag: Ölands djurpark där vi bara badade på Pirate Island hela eftermiddagen.
Lördag: Gick på stan i Kalmar, badade i havet
Söndag: Åkte hem (hann med ytterliggare ett besök på Ikea innan hemfärd)


Här kommer bilder

Clara kör självklart en rosa bil.

Casper kör traktor

Den obligatoriska bilden på barnen och zebran

Karuseller är roliga

Denna gick dock lite sakta för Casper då han åkte allt som gick snabbt. Åkte t.o.m. Berg- och dalbanan 3 gånger!

Casper och Andreas

Clara älskar att klappa getterna

På Kalmar slott fick barnen klä ut sig

Casper är en blandning mellan riddare/prins och har även en prinsesskrona på sig.

Clara är självklart bara en prinsessa

Sitter som en riktig kung

Lilla prinsessan

Satt på kanonen på slottet

Vi när vi äntligen gått uppför Långe Jan

Barnen var jätteduktiga de 197 steg det tog att komma upp dit

Clara badar i havet

Liten glasspaus

På Pirate Island

Clara åker nerför rutschkanan och Casper är beredd

Imorgon är det äntligen dags för min operation. Jag är inte nervös ännu, men kommer säkert att bli senare. Jag är mer förväntansfull.
Som jag skrivit innan så gör jag detta för min skull och absolut inte för någon annan. Jag bryr mig inte det minsta om vad andra tycker om mig och mitt utseende.
Jag gör heller inte denna op för att bli smal. För det är inte det denna operationen gör. Den tar bara bort den överblivna huden som hänger efter graviditeten. Det är det och sen vill jag ha tillbaka mina magmuskler om nu inte ligger på sin rätta plats.
Bara för att jag gör detta och vill ha en finare mage innebär absolut inte att jag ser ner på någon annan oavsett utseende och kroppsform. Det hoppas jag verkligen att ingen tror. Sån är jag absolut inte och det borde alla som känner mig veta.
Nu ska jag ta och äta lite då jag ska fasta från kl.24:00 och fram till operationen. Kommer alltså varken få äta frukost eller lunch imorgon. Inte ens dricka. Puh, hur ska jag klara det?
Så imorgon kl: 12:30 kommer jag att anlända till Landskrona för operation. Önska mig lycka till!

Kram Tess

Kalas

Jaha så har man två 4-åringar idag då. Det går så fort. Man kommer ju fortfarande ihåg varenda sekund och känsla från dagen då de föddes för 4 år sedan.

På fredagskvällen sa vi till barnen att de skulle ropa på oss när de vaknade så skulle vi komma in med paketen.

Kl. 5:40 ropade Casper Mamma jag är vaken! Är det morgon nu?

- Nä, sov du lite till!

- Ok.

Vid 7.50 vaknade han igen och det var en mer rimlig tid tycker jag. Sen ropade han på Clara som oxå vaknade av att han igen skrek att han var vaken. Han frågade Clara om han fick komma in i hennes rum och det fick han.

Så jag och Andreas tog alla paketen och sjöng med våra fina stämmor medan vi gick in till Clara, där två förväntansfulla 4-åringar satt.

Av oss fick Clara: pyssel, rosa legobox och lite mer lego, dockkläder till Philip, finskor, diadem och pc-spel med Kalle kunskap.

Casper fick: En stor polis legolastbil med lite tillbehör, påslakan med Mcqueen (då vi slängde hans i och med att katterna legat där), En liten röd lastbil som liknar farfars lastbil och pc-spel med Postis Per.

Tillsammans fick dom även ett sällskapsspel.

Sen blev det lite dukning, undanplockning och en del förberedelser innan gästerna kom.

Då det var barnen som bestämt bjudmaten så blev det tacos, vilket uppskattades både av de unga och av de äldre. Sen var det fika med kakor och tårtor.

Hela kalaset gick bra och alla barnen lekte bra som vanligt.

Dom fick bara bra presenter.

Clara fick ett skötbord, pyssel, prinsessutkllädningsklänning och lite prinsesssaker, fin låda att lägga sitt pyssel i, väggklocka, strykjärn, bindezzset och pärlor, presentkort på Leo´s lekland och pengar   

Casper fick: en radiostyrd bil (stor favvo), väggklocka, ny mcqueenfilm (den andra har han tittat sönder), verktygslåda med mer riktiga verktyg, kikare, piratkläder+svärd, riddarsaker, målarbok, presentkort på Leo´s lekland, pengar och en stor låda med lecakulorspåsar och stora pinnar i. Det sistnämnda var riktigt fiffigt. Lecakulorna hälldes ut i den stora plastlådan och skulle alltså föreställa stora stenar. Däri sattes grävmaskinen och det grävdes och lastades "stenar" minsann. De stora pinnarna skulle föreställa stockar. Det var populärt att leka med.

Nu är vi påväg till härliga Öland där vi hoppas på en trevlig semestervecka.

Idag åker vi först till Lådbilslandet, då det är sista dagen dom har öppet. Så det blir lite stressigt, men nu är vi ju påväg och allt har gått bra hittils.

Tyvärr blev det inte så många bilder tagna, då man sprang som en "tetting" fram och tillbaka under kalaset. Synd, men men.

Gårdagens paketöppning på morgonen

Lägg inte märket till den gädspande pappan

Blåser ut ljusen på tårtan

Caspers hemmagjorda tårta

Han valde en bild på en traktor (bilderna beställde jag ifrån Tradera)

Claras hemmagjorda tårta

Clara skulle ju självklart ha med prinsessor på

Kram Tess

4-åringarna

 Idag är mina twins 4 år och vi hade kalas för hela släkten. Jag kan inte fatta att tiden går så fort alltså.
Om firandet och presenter bloggar jag om imorgon påvägen till Öland där hela nästa vecka ska tillbringas. Ska bli riktigt skönt att komma iväg faktisk.

Inget långt inlägg idag, men en bra bild från morgonen kan jag iallafall bjuda på.

Casper & Clara

Två glada 4-åringar!

Kram Tess

Hjärtat

Dagarna som gått har varit lugna. Vi har mest tagit det lugnt och förberett lite både inför morgondagens firande och inför resan på söndag.
Så det mesta är gjort och förberett inför kalaset imorgon och sedan har jag packat allt inför söndagens tripp till Öland. Känns bra.
Idag var det en bakdag. Det tar så jäkla längre tid än man tror faktiskt. Så det och en snabb vända till vårdcentralen är allt jag hunnit med idag faktiskt.
Vårdcentralbesöket var som vanligt för Casper. När vi i onsdags var och firade Josefin som fyllde år så verkar han har fått nått bett på vaden. Han sa inget förrän på kvällen och det var lite rött och verkade inte så farligt. Baddade det bara med lite salubrin. Igår märktes inte det heller nått så nämnvärt mer än att det var lite rött och hårt runtomkring. Men idag... Vid 15:30 när Andreas av en slump kollade på foten så såg vi att han var svullen runt bettet och även ankeln och foten och även lite blå vid ankeln. Så jag ringde VC och vi fick komma med en gång. Läkaren sa att det varit många inne i veckan som haft liknande bett och reaktioner. Det var bara att fortsätta badda det med salubrin och alsolsprit och sen hålla den i hög läge så mycket som möjligt. Fick även lite medicin för klådan. Vid 16:30 var vi hemma igen och jag kunde sen fortsätta med bakandet. Så det var en liten snabbvisit.

Jag kan inte fatta att mina småttingar är 4 år imorgon. Helt otroligt att man för 4 år sedan var gravid för sista dagen. Kommer fortfarande ihåg den sömnlösa natten då man bara ville att det skulle bli nästa dag, att barnen skulle komma och man skulle äntligen få bli MAMMA.

En liten rolig sak som jag kom att tänka på.
Häromdagen satt vi vid matbordet och vi kom in på samtalsämnet Hjärtat. Pratade om att hjärtat pumpar runt blodet i kroppen o.s.v. Vi visade var hjärtat satt och att om man håller handen på det så känner man hur det dunkar.
Sen säger Casper:
-Men mamma har ju sitt hjärta på ryggen
Han syftar alltså på min tatuering. Lilla gubben...hihi

Nu är det dags att sova. Man får ju vara pigg tills man ska upp och sjunga barnens val av födelsedagslåtar.
Clara valde "Ja må hon leva" och Casper valde "Vi gratulerar"

Kram Tess

Själviskt?

Om precis två veckor kommer jag vara i Landskrona där jag ska spendera natten. Jag kommer att ha smärtor, men det är självvalda smärtor och de kommer kännas bra då jag vet att jag kommer må så mycket bättre efteråt.
Jag ska nämligen opereras och det är alltså en självvald operation. Jag ska nämligen äntligen göra en bukplastikoperation. <--- klicka för info

Flera har frågat: Varför? Det är mycket pengar, det finns risker, det tycker jag inte att du behöver, tänk om ni ska ha flera barn, ska du verkligen göra det m.m.

Mina svar på allas frågor och funderingar är:

Sedan barnen kom har jag skämts för min mage, inte bara skämts utan mått väldigt, väldigt dåligt. Jag vet att jag fått två underbara barn, men att nu ha en sladdrig "mammamage", som enligt läkare aldrig går att träna bort är något jag mår väldigt dåligt över. Mer än vad jag berättat för någon. Det är något som jag gråtit över 100-tals gånger när man sett sig själv av misstag i spegeln. Jag har undvikit speglar och äcklats över min mage. Jag har varit riktigt nere över detta. Jag har aldrig visat hur dåligt jag mått i närheten av andra och heller inte pratat så mycket om det.
Jag har alltid varit smal och faktiskt tyckt att jag haft en snygg, smal och smärt kropp. Efter barnen så fick jag denna pösiga magen som jag till en början accepterade då jag hade fått mina underbara barn. Men när jag sen fick höra att jag ALDRIG kommer att bli med denna magen och det finns ingen möjlighet att träna bort den. Magmuskelaturen finns inte där, då de under graviditeten flyttades. Jag tränade en del efter barnen, men tröttnade snabbt då det aldrig blev nått resultat. Jag började må sämre och sämre.
Efter vi flyttade till huset när barnen var 1 år så började jag spara ihop till en operation. Jag har nu sparat ihop de pengar som behövs och kunde i mars åka till Helsingborg för en konsultation. Det kändes så bra! Det är mycket pengar jag vet, men att leva med avsky över mig själv som går ut över min och Andreas relation är inget alternativ. Hade det så kostat 1 miljon och jag hade sparat ihop dom pengarna så hade jag gjort det då det inte är några pengar som kan jämföras med att kunna leva ett liv där man mår bra och är nöjd över sig själv.
Andreas är väldigt stöttande. Han tycker självklart inte att jag behöver göra detta, men han förstår mig då han vet att hur dåligt jag mår över detta.
När det gäller risker. Visst finns det risker, det finns det alltid när det gäller operationer. Men den risken är nått som jag är beredd att ta.
Några tycker kanske att det är själviskt och att så mycket pengar går till bara mig när jag har en familj att tänka på. Är det bättre för sambon och barnen att ha en sambo respektive mamma som mår så pass dåligt varenda gång man ska iväg, att hon blir irriterad för att hon äcklas av det hon ser i spegeln och mycket hellre vill lägga sig under täcket och aldrig mer komma fram? Tror inte det.
Och när det gäller att skaffa fler barn... Tro mig, Andreas och jag har pratat igenom detta väldigt noga, då det hade varit onödigt att genomgå denna operation just nu om man ska ha fler barn. Det skulle vara jättemysigt med en bebis till och se hur det kanske är med att bara ha en bebis och inte två samtidigt. Men det är ju bara det att det är inte "bara" en bebis utan jag har ju faktiskt två barn till som behöver uppmärksamhet och som jag gärna vill lägga all min energi på. Jar har redan nu sådana skuldkänslor då jag mått som jag mått vissa perioder p.g.a. detta och jag känner att dom behöver min fulla uppmärksamhet. Sedan vet jag ju att jag har svårt att bli gravid då jag inte har nån ägglossning och att då behöva genomgå ytterliggare en behandling och sedan bli gravid med tvillingar igen är inget jag skulle klara av faktiskt.

Känns som att detta blev lite rörigt, men jag skrev bara ner alla mina tankar utan att tänka på hur jag skrev. Så ursäkta om det är lite rörigt.

Det ska bli så skönt att slippa tänka på att dra i kläderna så magen döljs, att ha pösiga tröjor, att kunna åka iväg på fest eller kalas och vara nöjd över det jag har på mig och att känna mig avslappnad utan att hela tiden titta ner på magen för att se hur mycket av den som päser ut. Men framför allt: att återigen må bra och kunna vara stolt över min kropp!

Så den 16:e augusti är det iallafall dags. Och jag längtar till att kunna njuta av livet och kunna lämna huset utan att skämmas och må dåligt över min kropp varenda dag.

Kram Tess