Natten till den 7 augusti 2006 hade jag knappt sovit på hela natten utan tankarna hade farit iväg lite här och där och olika senarion hade gått runt i huvudet. Skulle allt gå bra? Vad händer om... Klarar jag det här? Vad blir det? Tänk!... Imorgon ska jag jag mamma!
Det planerade* kejsarsnittet skulle ske och jag och Andreas steg upp tidigt för klockan 11:00 skulle vi vara på förlossningen. Väskan var packad sedan länge fall i fall.
(*Planerat kejsarsnitt blev det för att båda barnen låg helt fel i magen)
Vi kom in på förlossningen, pratade lite med en sjuksköterska, jag fick byta om och lägga mig i en sjukhussäng.
Åkte tillslut in till operationssalen. Möttes av två läkare, flera sjuksköterskor, undersköterskor, narkosläkare, narkossköterska, barnmoskor (2st) - det var över tio stycken personer som på olika sätt skulle hjälpa till med kejsarsnittet, och det kändes ju iaf tryggt!
Fick lokalbedövning och ryggmärgsbedövning -Fy satan va ont den gjorde. Det var nog bland den värsta smärtan jag kännt. Tänk er en riktigt tjock 30cm lång spruta, typ sån man ser på skämt på tv. Nu menar jag ju inte att själv nålen var 30 cm utan den var nog "bara" 20cm. Nålen var dock riktigt tjock och gjorde som sagt svinont. Men det var en så underbar och gullig undersköterska som höll om mig och kramade mig under den hemska stunden, som dock kändes som en evighet!
Sedan kunde snittet läggas och kl. 13:16 kom tvilling 1 ut.
- Casper - vikt: 2940g, längd: 47,5 cm.
En minut senare kl. 13:17 kom tvilling 2 ut.
- Clara - vikt: 2340g, längd:43cm.
Andreas fick klippa navelsträngarna och jag blev lämnad själv en stund. Efter en liten stund kom barnmorskorna in med barnen och en i taget fick de ligga på mitt bröst. Men det blev inte så långvarigt. De kunde inte stoppa blodet riktigt och jag förlorade alldeles för mycket blod, så jag fick köras iväg för att få ett par påsar påfyllning. Jag visste knappt vad som hände för jag blev bara snurrigare och snurrigare.
Andreas fick vänta själv med barnen i ett tråkigt rum i 3 tim... Stackarn visste inte vad han skulle göra. Som tur var så sov dom under hela tiden.
Vid 17-tiden fick jag komma ner, då hade jag piggnat till någorlunda iallafall.
Kl: 20:30 på kvällen fick vi äntligen komma upp till BB. Det fanns inget ledigt rum förrän då och sen var det var självklart mitt i personalbytet. Personalen var stressade och man fick inget riktigt välkomnande precis. Så de glömde bort att ge oss mackor. Fick be om det och när de tillslut kom med dom så fick jag ingen flaggstång! Besviken över det var jag, men jag var ju ändå så otroligt lycklig...
Jag hade ju äntligen blivit mamma till världens finaste prins och prinsessa!
Casper t.v. Clara t.h.
Kram Tess!
Å vad mysigt att få läsa.... Man får lite flaschback vid deras födelsedagar, Hugo fyllde 11 nu på semestern... Hua, det går alldeles för fort... kram lotta
SvaraRadera