I fredags var jag ledig och gjorde inte så mycket mer än det vanliga som blir gjort på en ledig dag, d.v.s tvätt och lek med barnen. Och det räcker gott och väl, man brukar ändå somna gott på kvällen av utmattning.
Hela lördagseftermiddagen spenderade vi i stan och handlade presenter och kläder till söndagen. Jag hittade en fin klänning, leggings, kofta och finskor till Clara. Andreas hittade en slips och jag köpte ett par öronhängen till mig själv. Casper fick vara utan, han hade sin "outfit" klar. Men jag fick lite dåligt samvete att jag inte köpte nått till honom, så nästa gång är det hans tur att få nått.
Presenter till Stina och Alfred hittade vi oxå.
Till Stina blev det en klänning, diadem och hårspännen.
Till Alfred hade jag redan beställt en tavla från Elisabethstavlor, men tyckte att det behövdes något mer. Så det fick bli bokstäver A-L-F-R-E-D, som han kan sätta upp på sin dörr eller annat valfritt ställe.
På söndagen var det alltså dop för Alfred och detta hölls i Väckelsångskyrka. Och jag måste erkänna att jag var lite nervös på morgonen, då jag HATAR att stå framför en massa folk. Och då jag och Andreas skulle vara gudföräldrar så, var det ju ett måste. Men när vi väl kom dit så släppte det och det kändes inte alls "farligt".
Dopet gick bra förutom att Alfred började skrika efter 2 minuter. Andreas höll honom och han fick lite sol i ögonen och då var det kört. Det var ju varmt i kyrkan oxå och med en tjock dopklänning på sig så var det ju inte populärt. Han fick gå till sin pappa istället, men det hjälpte inte heller. Mamman fick ta över, men nej, han fortsatte gråta. Han grät sig igenom nästan hela dopet tills han somnade, 3 minuter innan det var slut.
Men förutom detta lilla, så gick det bra.
Åkte sedan till deras hus där vi firade dopet och även storkusinen Stina som fyllt skolflicka d.v.s 6 år, tidigare i veckan.
Det var fint väder och alla barnen lekte ute i stort sett hela tiden. De kom in när det var mat och fika, för att sedan springa ut och leka igen.
Barnen somnade bums i bilen när vi åkte hem och det var förståligt.
Avslutar med en liten bild.
Jag och Andreas med lilla gudbarnet Alfred(Jag brukar aldrig fastna på bild, men här har vi en iallafall)
Kram Tess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar