Hästminne

Va, barn har hästminne egentligen. För kanske 2 år när jag var på en loppis köpte jag en liten brandbil som inte funkade. Casper tog sönder stegen ganska med en gång och sen dess har den bara legat i en låda i hans rum utan att han lekt med den. När jag och Andreas då rensade barnens rum för 1½ månad sen så skulle vi slänga denna brandbil då han har så otroligt många brandbilar och inte lekte med den.
Igår morse vaknade han redan vid 5:15 och vi hörde honom när han tände sin lampa och sedan började leta efter något i sina lådor. Sen kom han in och sa att han inte hittade sin lilla, gamla, söndriga brandbil. Jag ville inte säga då att den var slängd utan sa att vi letar efter den sen. Han godtog detta. Sen steg vi upp då det ändå var dags för dagis. Jag hoppades att han skulle glömma bort den sen.
På kvällen hade han frågat Andreas om brandbilen och han sa som det var att sopgubbarna tagit den. Kunde kanske lagts fram på ett annat sätt men, men. Casper blev helt förstörd stackarn och tyckte inte alls längre om sopgubbarna.
Idag när jag var ute i garaget så ser jag den i en kasse. Vi hade inte alls slängt den. Vi har tydligen bara ställt ut dom där. Så jag tog in den och han blev överlycklig över att få tillbaka sin lilla, gamla och söndriga brandbil. Den leker han med just nu.
Vilket minne dom har alltså. Så fort nått fattas, även om dom inte lekt med det på säkert 1½ år så kommer dom ihåg det och nu är den helt plötsligt betydelsefull igen.
Vad vi har lärt oss av detta är att man kan plocka bort gamla leksaker, men asolut inte slänga dom. Inte utan att barnen är med på det iallafall.

Kram Tess