Efter att jag lämnat barnen på dagis idag hämtade jag upp min syster för att åka och handla lite. Jag behöver ju lite hjälp med det då jag inte kan bära så tungt ännu.
Vi passade även på att åka ner till stan. Där blev man genast lite fattigare då det handlades lite kläder. Inte nått till mig faktiskt, utan bara till barnen. De behöver lite nya kläder då dom växt ur mycket och höstkläder saknas i garderoben. Så till Clara hittade jag hela 5 par leggings (hon älskar leggings!), en tröj/klänning, höstmössa och vantar. Till Casper blev det två par tuffa byxor, en tröja och en höst "mösskeps". De blev nöjda över alltihop.
Dom fick även en varsin tröja av Emma som en försenad födelsedagspresent.
Idag har det kännts bra med gördeln. Den har inte skavt nått alls idag, så idag har jag i stort sett gått som en normal människa.
Duschningen kanske inte är så rolig att höra om, men den funkar bra den med. Nu klarar jag mig helt själv. I början fick Andreas duscha mig medan jag höll i väggen som stöd. Sen fick han sitta i badrummet som stöd fall i fall och nu behöver jag inte hans hjälp alls. Jag har mer kraft nu och klarar av att gå i stort sett normalt utan gördel. Men man får nästan skynda på lite. Är jag utan gördeln för länge så börjar det kännas lustigt och jag blir lite blek i ansiktet. Så det är en snabbdusch och sen lite vilande på soffan varje kväll som gäller.
Nu tar det alltså inte längre 1½ timme utan snarare 10 min.
Men jag behöver ju fortfarande hjälp med att ta på den där saken runt magen. Den ska ju sitta så hårt så man knappt kan andas och få på den själv har jag ännu inte försökt.
På måndag ska jag på återbesök i Landskrona. Dom ska i stort sett bara ta bort tejpen, kolla så det läker och kolla så det inte är nån vätska i magen. Men jag tycker det ser bra ut och nån vätska i magen känner jag ju själv att jag inte har.
Andreas är ledig fredag-måndag så han kommer att köra mig till Landskrona på måndag. Barnen måste troligtvis följa med då det saknas barnvakt. Inte så kul för dom att sitta 4 timmar i en bil, men dom får stå ut med det...hihi
Igår fick jag reda på att Andreas inte kommer att vara hemma i helgen. På lördag åker han till nån lastbilsmässa och ska stanna till söndagen. Jag måste säga att jag inte är superglad över detta. Inte för att vara självisk, men just nu så hade jag behövt honom hemma. Speciellt när jag själv inte är så himla pigg, alert, rörlig och när man inte kan bära så tungt. Men men, allt går ju bara man vill. Får ta och planera så det blir en riktigt mysdag med barnen.
Kram Tess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar