Dessa dagarna har gått bra. Självklart lite ont, jobbigt och frustrerande.
* Smärtan har blivit bättre och det enda som nu känns är att det känns ansträngande i såret vid olika rörelser.
* Och sen skaver det lite oxå. Vi har testat lite olika saker för att det inte ska skava så mycket och änsålänge inte kommit fram till det ultimata. Men det kommer vi väl på snart.
* Även om det är lite stelt av gördeln och att den skaver lite så vill jag inte vara utan den. Det märker man när man ska duschar och är utan den. Man har ingen vidare kraft och det märks att magen behöver det stödet. Det är lite läskigt att vara utan den just nu.
* Smärtstillande tar jag inte längre. Skulle behöva det ibland, men att stoppa i sig en massa ganska onödiga tabletter för lite ont vill jag inte. "Vill man vara fin får man lida pin" heter det ju.
* Jag går i stort sett som vanligt nu, bara lite saktare ochkanske lite stelare.
* Bärandet är lite jobbigt. Kan inte bära så tungt förrän det känns i såret och då är det bara att lägga ner det. Inte ens hälla av en gryta med pasta går. Men det börjar bli bättre dock.
* Att böja sig ner och plocka upp saker från golvet är inte det lättaste. Man får böja sig ner med benen och med ryggen rak. Men jag har blivit lite av en expert på att plocka upp saker med tårna däremot!
I lördags hade Casper feber hela dagen, men det var tydligen nån endagarsfeber då han sen på natten till söndagen var feberfri.
Då vi skulle på kalas på söndagen så ringde vi och berättade att Casper hade haft feber, men att han var feberfri iallafall nu. Så det gick bra att Casper kunde följa med.
Jag blev svimfärdig bara en liten stund innan vi skulle åka, så jag var inte så säker på att jag skulle kunna följa med. Men efter att lagt mig ner en stund så bestämnde jag fick för att följa med ändå.
Så vi åkte till barnens kusin Stina som fyllde 7 år. Allt gick bra. Barnen lekte jättebra och jag mådde helt okej. Så det var tur att både Casper och jag kunde följa med.
Barnen har varit helt fantastiska efter operationen. Det kan inte vara lätt att ha en mamma som är nyopererad och att inte få min fulla uppmärksamhet. Det är självklart frstrerande för mig att inte kunna gosa med dom som vanligt, böja sig ner och pussa och krama dom (dom fick i början ställa sig på en stol, trappan eller på soffan om dom ville ha en puss eller kram) eller bära dom när det behövs.
Andreas har även jobbat en del med företaget förra veckan när han egentligen hade semester så det blev mest att jag satt med barnen och förskte underhålla dom så gott det gick. Min syster kom en av dagarna och höll mig och barnen sällskap.
Sen blev det ju självklart att man gjorde mer än man brukar då tvätthögen växer, saker ligger överallt på golvet så man stiger och snubblar på dom och maten ska lagas. Men det visade sig att kroppen sa ifrån. Jag blev flera gånger illamående, helt kallsvettig, blek i ansiktet och svimfärdig. Detta kom alltid efter att jag fixat och gjort något. Så jag fick lägga mig ner och ta det lugnt en stund.
Nu har jag lärt mig att ta det lugnt på dagarna. Men det är för att barnen nu börjat på dagis igen. Började igår och jag lämnar dom 9-14 måndag-torsdag denna veckan och 9-14 tisdag-fredag nästa vecka. Det är skönt att kunna komma hem och vila lite vilket jag verkligen behöver just nu. Så jag har inget för mig alls utan ska bara ta hand om mig själv.
Nån som vill komma på besök?
Kram Tess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar