Hemma

Ja, igår kom man hem från operationen. Operationen gick bra och även om man känner sig lite lustig så mår jag bra.
Jag kom till kliniken 12:30 och fick därefter lite mer info, visades till mitt rum med havsutsikt, fick duscha, fick lugnande och fick vila lite innan det var dags. Vid 15:45 var det dags och efter doktorn ritat på magen och narkosläkaren gett mig drogerna så somnade jag snabbt. Vaknade sen på rummet där jag hade svårt att hålla ögonen öppna så jag sov från och till hela kvällen. Fick lite paj, som jag bara kunde ta ett par gafflar av då man inte hade nån aptit precis. Framåt 23-tiden var jag pigg och var uppe och gick och satt lite på balkongen och en smörgås som jag fick. Kunde dock bara ta några bett av den oxå.
Natten var den längsta i hela mitt liv kändes det som. Jag var ju som sagt ganska pigg efter att sovit hela kvällen. Sov kanske sammanlagt 1 timme och emellan de 5 minuter jag sov i taget så var jag uppe och gick och tittade på tv lite då och då. Hade ju en gördel på mig som gjorde att man har lite svårt att andas då den måste sitta så hårt.
På morgonen så fick jag iallafall av mig den där gördeln och fick en ny som gjorde det lite lättare att andas. Jag kunde då se min mage och... vilken skillnad! En sköterska läste i papprerna där det stod att dom hade tagit bort hela 1,2kg av överflödig hud. Wow!
Doktorn och sköterskorna var helt underbart gulliga och gjorde det hela mycket lättare.
Nu har jag självklart en massa blåmärken på hela magen och är lite svullen, men det är inget jag känner av. Jag mår iallafall bra under omständigheterna. Jag förväntade mig nog lite mer smärta, men visst jag tar ju tabletter var 6:e timme så hade jag inte gjort det så hade det nog kännts mer. Men jag tycker nog att jag hade mer ont vid kjejsarsnittet med barnen än jag har nu. Det värsta nu är att det är lite omständigt att röra sig och att man har nån blandad känsla i magen. Känns som nån lustig blandning av illamående, trötthet, nervositet och att vara hungrig. Illamående efter narkos och alla tabletter man måste stoppa i sig. Trött efter narkosen. Nervositeten då man oroar sig för hur läkningsprocessen ska gå, så att allt går bra och läker som det ska utan några komplikationer. Hungrig är ju inte så konstigt att man är, då man inte har nån vidare aptit utan försäker få i sig iallafall lite yoggi lite då och då.

Så nu går jag här hemma och känner mig som en 80-årig gumma med kutrygg. Jag tycker nog att jag kan gå lite mer upprätt, nästan som vanligt, men det får man inte göra den första veckan. Utan man måste gå såhär för att man inte ska sträcka ut och belasta såret alltför mycket.
Natten till idag gick ganska bra. Sov fram till 03:30 och sen gick jag upp lite då och då för att det inte skulle bli så jobbigt att ligga ner. Men vid 5:30 gick jag ner och tittade lite på tv en timme.
Trött är jag, men det är ju inte så lustigt.
Ikväll får jag duscha, vilket jag gör efter barnen lagt sig. Så de slipper se alla mina blåmärken. Det enda dom vet är att mamma varit hos doktorn, att jag nu har denna gördel, ont i magen och att dom ska vara försiktiga när dom är vid mig. De har inte frågat mer och dom är väldigt försiktiga med mig. Speciellt Clara som klappar mig, kramar mig, säger att hon älskar mig mest av allt i hela världen, ritar teckningar till mig och hon hjälper mig och hämtar saker. Casper är lite mer klumpig och tänker inte riktigt när han hoppar och har sig, men han är väldigt förstående.
Om 2 veckor ska jag på återbesök. Vet inte hur jag ska ta mig dit riktigt då Andreas jobbar och min mamma jobbar oxå. Vet inte om jag har lust att köra själv den långa biten. Men på nått sätt så får det väl fixa sig.

Som sagt så mår jag bra, bara lite trött och lite lustig. Men jag känner mig redan bättre än igår och det dröjer nog inte länge förrän jag känner mig i stort sett som vanligt igen.

Kram Tess