Sjukhus

Vid 14:30-tiden igår ringde min syster (som satt på bussen påväg till sin pojkvän) och frågade om jag visste var vår mamma var.
-Näää...
Pappas jobbarkompis (som dom känner väl) hade ringt Emma och sagt att han inte fått tag på mamma och att det var viktigt och inget mer.
Så jag sa till Andreas att jag hoppades inget hade hänt med pappa.
Vid 15-tiden ringde han sedan hem till mig och Andreas pratade med honom. Han sa att pappa hade ramlat ihop på jobbet, så han hade fått ringa ambulans. Han var pigg men han hade självklart fått åka in till sjukhuset. Han fick fortfarande inte tag på mamma.
Så jag åkte hem till mina föräldrar för att försöka få reda på var mamma var. Efter ett tag kom hon iallafall hem och jag berättade vad som hänt.
Så vi åkte tillsammas in till akuten.
Pappa hade när han klippte gräs på jobbet, kännt sig lite yr och började se konstigt. Så han kommer ihåg att han släppte trimmern och sen kom han inte ihåg mer förrän han satt upp på en stol.
Han hade stått upp på en slänt och när han tuppat av så hade han rullat nerför slänten. Hans jobbarkompis såg det inte utan när han vänder sig om så ligger pappa bara där i gräset helt avtupppad och okontaktbar. Så han hade ju ringt ambulans. Pappa hade varit borta i 5-6 minuter och hade vaknat strax innan ambulansen kom.
Pappa mådde bra när jag och mamma kom, lite svårt med andningen ibland bara och ännu mer ont i axeln än vad han haft innan. Dom testerna läkarna hade tagit visade inget. Men läkaren tyckte att han lät lite lustigt vid lungorna och misstänkte en ev. propp i lungan. Så han fick stanna kvar över natten då dom sen skulle ta skiktröntgen (som togs sent igår och inte heller visade nått) och lite så.
Så vi får se vad som händer idag och om dom ska göra fler tester.
Läskigt.

Tidigt imorse åkte Andreas iväg till den där lastbilsmässan och jag och barnen är själva. Vi har tagit det lugnt och tittat lite på tv. Får se vad som hittas på under dagen.
Ikväll efter barnen lagt sig ska jag iallafall äta lite gurka och dip och kolla på film i all min ensamhet.

Kram Tess