Allergi+astma=inga katter längre

Igår morse lämnade jag och Casper av Clara hos barnvakten d.v.s mormor och Casper och jag åkte sedan vidare mot allergimottagningen. Skulle ta ett pricktest mot ev. allerig, då han har sin hosta, som alltid håller i sig och vägrar ge med sig ett bra tag efteråt. Detta får han varenda gång han blir förkyld.
Jag hade förberett honom på att det kan sticka lite, men det går snabbt över och är inget farligt. Han var med på det hela och följde med så fint så. Han är vanligtvis lite smårädd för att åka hiss, men denna gången funkade det alldeles utmärkt.

Vi kom upp, anmälde oss och hann leka i väntrummet i 2 minuter innan sköterskan kom. Läkaren kom och pratade lite samtidigt och de bestämde vad dom skulle testa på. De skulle ta kvalster, gräs, pollen, hund, häst, katt m.m.

Vi fick gå in med denna jättegulliga sköterskan, som även Casper tyckte om, i rummet där pricktesten tas.

Hon berättade väldigt pedagogiskt för Casper och han fick välja vilken arm de skulle testa på. Han sträckte glatt fram sin högra arm och tyckte det var roligt när hon skrev 1-10 och sedan droppade på de olika dropparna.

Han blev så förvånad när det stack till, men han började inte gråta och drog inte bort armen. Men efter 5:e sticket ville han inte vara med, så sköterskan fick skynda på och vid 8:e sticket började han gråta. Men så fort det var klart så gick det över och han blev glad igen. Men han sa att han inte ville sticka en gång till. -Nä vi ska inte sticka dig mer nu, säger sköterskan.

Vi väntar i väntrummet i ½ minut och läkaren, som oxå var väldigt gullig, kommer och ska prata lite i ett annat rum. Medan Casper leker med leksakerna där, så pratar vi om Caspers besvär.

Medan vi pratar så ser jag på Caspers arm att det börjar bli 3 små upphöjningar på armen. Jag försöker komma ihåg vad hon droppade där och jag hade på känn var det var, men vågade inte tänka så långt. Det ena av de 3 blev bara större och större...

Vi gick till väntrummet och fick vänta nån minut medan läkaren pratade med sköterskan. Fick sedan följa med sköterskan och hon konstaterade att han var allergisk mot häst, hund och katt. Det var en dubbelt så stor upphöjning på katt. Hon visste ju att vi hade 2 katter och sa att vi kan ju tyvärr inte ha dom kvar när det är så pass stora reaktioner. Jag kände hur tårarna började komma och kunde inte hålla dom inne. Vad ska jag göra med våra katter nu då???

Läkaren hade sagt att han även hade astma och sköterskan visade en andningsmask och inhalationssaker och berättade och visade vad han behöver och hur vi ska göra så fort han får förkylningssymptom. P.g.a pälsdjursallergin så blir ju en förkylning flera gånger värre, vilket då gjort att han har fått astma. Han vistas ju i detta dagligen och det kommer då fram vid minsta lilla förkylning. Annars har det inte märkts något. Det var lite svårt att lyssna och ta in för jag tänkte nästan bara på katterna vid det tillfället. Men Casper fick iallafall prova apparaten och masken var som en liten anka och det var ju lite roligt. Han blev stolt när han andades i masken och tyckte han själv var så duktig. Vilket han självklart var. Vi fick med oss en massa broschyrer och ett recept med medicinerna och andningsmasken.
Vi gick till apoteket och hämtade ut sakerna. På vägen till bilen ringde jag Andreas och berättade de tråkiga nyheterna.

Så till en början blir det till att städa jämt och ständigt för att hålla det så rent som möjligt överallt och katterna får ha förbjudna områden, för Caspers skull. Sen blir det till att hitta ett nytt och bra hem till katterna. De sa att det inte var någon panik med katterna, men vore bra om det blir ganska snart, då snor &-förkylningsperioden kommer snart.

Lovis och Chino har vi nu haft i 6½ år respektive 5½ år. De är mina små älsklingar och jag skulle göra vad som helst för att kunna behålla dom. Nu går det inte för vi måste självklart tänka på Casper.

Så vi ska leta alternativ för att dom ska få det så bra som möjligt någon annanstans.

Här ligger de och gosar tillsammans. Mina små älsklingar!

Så för tillfället så är jag självklart ledsen för detta, men det går ju inte göra något åt. Det är bara att göra det bästa av situationen.

Nu är det dags att börja göra lite nachostallrik och sen sätta sig ner och kolla på film med Andreas.

Kram Tess