Det ringde, och på andra sidan luren var en väldigt trevlig kvinna som var intresserad av att ta hand om Chino och Lovis. Vi satte ut annons på blocket dan innan d.v.s i måndags. Hon frågade om vi bara ville sälja dom tillsammans, för hon var mest intresserad av Chino. Jag sa att hon var välkommen att komma och titta iallafall. Hon skulle prata med sin sambo och ringde sen upp 20 minuter senare. Under den tiden hade jag ringt Andreas och kommit överens om att vi skulle avvakta så att dom kan säljas tillsammans i och med att dom nästan alltid har varit tillsammans. Och när hon ringde upp andra gången så sa hon själv att dom hade pratat och gärna skulle vilja ha båda två. Vi pratade en stund om katterna och hon berättade om sig själv och hur dom bodde m.m. De bor på en ö utanför Karlskrona och bor på en 6800kvm tomt, med kattgård, stall och annat. De hade för tillfället 2 bondkatter som gick ute och en Birma som de har inne. Sen i november, när en av deras katter dog, har dom letat efter 1-2 katter till och var intresserad av dessa raser och deras personligheter. De tyckte det var lite tomt med bara en katt inomhus nu. De kunde själva inte få barn och deras katter är deras barn helt enkelt. Hon var riktigt trevlig och allt lät så himla bra att det var svårt att tro.
Vi bestämde att de skulle komma idag och träffa dom och hon var ju redan innan de kommit 100% säker på att katterna skulle med dom hem.
Då Chino är lite åksjuk åkte jag in till djursjukhuset för att köpa nått som hjälper ifall dom skulle åka med dom hem. Jag köpte nått spray som har lugnande effekt. Dyra grejer det där.
Barnen hade jag innan dess lämnat hos mormor. Åkte tillbaka till mormor och åt lite middag. Sedan åkte jag själv hem för att vänta på att kvinnan och hennes sambo skulle komma. Tyckte att det var bättre om barnen inte var hemma. Katterna skulle bara bli stressade och jag ville att katterna skulle vara lugna och lära känna de nya människorna i lugn och ro.
Gick här hemma och väntade och var så nervös så jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Tillslut så kom dom och båda två var lika trevliga öga mot öga. Märktes med en gång att de var kattmänniskor och de var lika nervösa som jag. Men det släppte med en gång när de kom in i stort sett.
Chino kom och hälsade på dom med en gång och var riktigt nyfiken. De tog det lugnt med honom och han kände väl oxå att de var kattmänniskor. Annars kan han vara lite smått irriterad på nya människor om dom går för fort fram. Dessa tog det så lugnt och fint och satte sig ner och lät honom komma till dom. Chino nosade och luktade igenom dom ordentligt och verkade godkänna dom.
Lovis kom efter bara en liten stund och även hon luktade igenom dom och hon började kela med deras händer. Hon godkände dom. Det gör hon i och för sig med alla, men det kändes iallafall skönt.
Vi pratade en del och hon visade bilder på hur dom bodde och på deras nuvarande och deras gamla katter.
Hon lovade att maila bilder på dom och uppdatera oss hur det går. Vi har även sagt att vi ska komma och hälsa på dom, så vi ser hur dom har det.
Allt kändes perfekt och trots att vi inte varit hos dom och kollat hur dom har det fick katterna följa med dom hem. Jag har kollat upp dom på hitta.se så dom finns iallafall och bor där de sa=) Det var självklart med vemod man lämnade dom och såg dom åka, men det fanns ju inget annat alternativ. Vi kunde ju inte ha dom kvar och det kunde inte varit mycket bättre människor som nu tar hand om dom. Och jag tror att både Chino och Lovis kommer att trivas alldeles utmärkt.
Efter de åkt kom tårarna och jag ringde Andreas och sa att dom nu har åkt...
Men allt har gått så snabbt från det att vi fick reda på Caspers pälsallergi och astma.
I onsdags för precis en vecka sedan fick vi reda på orsaken till Caspers besvär, i måndags satte vi ut annonsen på blocket, i tisdags ringde detta par och idag har dom varit och hämtat dom. Jag kunde aldrig tro att det skulle gå så här snabbt, men det var ju lika bra. Inte bra om man skulle skjuta upp det.
Och nu när man sitter här framför datorn så saknar man dom ordentligt. Lovis som alltid sitter nedanför mig och pratar och vill ha uppmärksamhet och Chino, som tar uppmärksamheten när han bara hoppar upp och går rätt över skrivbordet och tangentbordet och stryker sig.
De är saknade och kommer alltid vara!
Cappuccino "Chino"
LovisKram Tess
Usch vad jobbigt. Sitter här på jobbet med en tår i ögat. Det verkar ju som att dom kommer att få det bra. Kram Tanja
SvaraRadera