Tålmodiga och tuffa

Det var lite över en timmes väntan på skogslyckan idag. Det var ju dags för vaccineringen för barnen idag och jag började att förbereda dom för sprutan för ett par dagar sedan. Men dom har aldrig varit rädda för sprutor och inte haft några men av doktorer så de var med på noterna.
Jag hämtade upp mormor och vi åkte till skogslyckans församlingshem. Det var väldigt mycket folk och jag såg inte fram emot väntan. Inte för min del, men för barnens del. Vi fick nummer 24... De började på 930, så det var alltså 9o pers framför oss. Men barnen var otroligt snälla och satt i vårat knä under hela väntan. De var så nyfikna och försökte titta in på alla som var inne i rummet där sprutorna togs.
När det väl var våran tur så gick vi in i rummet och jag trodde att iallafall Casper skulle bli lite blyg och mammig. Så var inte fallet. Vi började med Casper och han satt i mitt knä och jag fick hålla i hans arm. Sköterskan visade plåstret han skulle få. Han hann knappt reagera och sen var sprutan tagen. Han blev lite stum för nån sekund och sen var det inget mer med det. Han var superduktig!
Clara var oxå superduktig. Hon ville t.o.m. sitta på stolen själv, men hon fick sitta i mitt knä så jag kunde hålla hennes arm ordentligt. Hon ryckte inte till det minsta och hon sa inte ett pip. Min duktiga lilla tuffing.
Inte ens jag är så tuff som barnen var idag och jag är riktigt imponerad av dom.

Av egen erfarenhet så vet jag att man får ont i armen och öm några dagar, så på hemvägen stannade jag till på apoteket och köpte lite alvedon då det var ont om det hemma.
Men andra biverkningar finns ju och nu ikväll fick Clara feber. Jag antar att det beror på sprutan. Så hon fick lite alvedon innan läggdags.
Hoppas att det håller sig vid lite feber så det inte blir värre. Får se om de vaknar av armont inatt.

Kram Tess