Älskade Syster!

Kom att tänka på en sak igår när jag jobbade...

Jag var 19 år när jag flyttade hemifrån och min lilla syster var då 11år.
Tänk vad mycket jag missat av hennes liv och speciellt då hon var 11-17år. En viktig ålder i livet för alla tror jag.
Jag och Andreas bodde då i stan och jag var säkert upptagen med mitt liv, arbete och mina kompisar. Jag var nog inte ute hos mina föräldrar och då hos henne så ofta som jag skulle velat. Känns som att jag har missat halva hennes liv för att jag varit så upptagen med mitt.
Jag var inte där när hon var sjuk, behövde hjälp med läxor (det är ju bara att inse att föräldrar inte lär ut på samma sätt som dagens lärare) eller de vardagliga problemen som de flesta tonåringar har.
Kommer liksom inte ihåg det och det känns så hemst. Vilket samvetskval jag fick nu känner jag.

Nu är hon en sprudlande och glad 19-åring med en otroligt stark personlighet. Är glad över att kunna prata och träffa henne ofta. Hon ställer alltid upp när man behöver henne. Hon är en självständig kvinna och man känner sig stolt över henne. Går inte att ha en bättre lillasyster!

Detta inlägget blev till henne. Älskar dig Syster Yster!